Trust or nått

Jag kunde inte komma på någon annan titel, det kommer nog inte att handla om det titeln strävar efter eller jag vet inte, jag är så less på att folk ljuger eller försöker försköna sanningen eller nått.

Ibland som nu, känns det som om jaa, det finns inget här för mig, inte egentligen.

Jag ser vänner som har det jobbigt, vill hjälpa dem men det känns övermäktigt för mig, rädd för att göra fel och säga fel saker.

Sedan tryter orken, det är så mycket nu.

Jag är trött ständigt, ögonen svider som om jag skulle ha gråtit i timmar, vilket jag inte gjort.

Känner mig ensam, ser vänner som hittar på saker, men jag.
Vad gör jag?

Jag sitter här vid laptopen dag ut och dag in, går knappt utanför dörren längre, till vilken nytta?

Det känns som om det är jag ensam emot hela världen, igår blev vi osams jag och min man eller rättare sagt så var det jag som blev arg, gapade och skrek och jag vet inte varför, det är som om ingen förstår .

Detta är inget liv egentligen bara någon slags sjuk förvaring, hur vet man att man lever??

Det känns som om, jaaa, jag vet inte.

Känner mig såååå ensam, jag är gift men jag känner mig ensam.

Är det såhär det alltid kommer att vara? Då vet jag inte om jag vill vara med så länge till.