Svårt att förstå

The depression, panic disorder, social phobia, OCD and post traumatic stress disorder is only a small part of me.

Alla dessa är mina diagnoser, men de är fortfarande bara en liten del av det som är JAG och det verkar som om att det inte är någon som riktigt förstår det eller ens förstår att jag mår så dåligt som jag egentligen gör, det syns inte utanpå.

Jag ser ju alltid så glad ut, men det är ju bara en mask som jag bär för att dölja mitt riktiga JAG för det är ju inget som jag vill visa till någon egentligen.

Nu har Twilight febern blivit min räddning, det kanske låter sjukt men Twilight har blivit min räddning både böckerna och filmerna.

Själv klart är min man, min största räddning och mina vänner, vad vore jag utan någon av dem, INGENTING men ibland känns det som om jag skulle skrumpna ihop och om vinden skulle få tag i mig då, så skulle jag splitras i tusen och åter tusen bitar och blåsa bort med vinden, som sandkorn i en ökenstorm.

Jag har svårt att ta till mig nya människor, svårt att få RIKTIGA vänner.

Att jag någonsin skulle kunna få ett riktigt jobb, det är nog helt uteslutet med min problematik, vad kan man göra om och när man är/blir rädd för att umgås med människor man inte känner.

Man måste KÄMPA, men hur länge ska man behöva det??? Innan det blir normalt eller innan jag blir normal.

Men vad är då normalt???