Tänkte jag skulle skriva lite nu när jag är ensam hemma så jag slipper bli störd av nån fråga och sedan tappar jag helt bort tråden totalt.
Har hamnat i en period där jag tänker för mycket och det är inte bra...it takes a fool to remain sane.
Trött!! sover hur dåligt som helst, typ ingen ordning på nått längre...men det ska väl bli ändring på det sedan eller man kan ju alltid hoppas på det bästa i varje fall.
Det har snöat idag...vet inte hur mycket men, gubben min sa tidigare att det snöade, själv har jag inte varit utanför dörren idag och inte tänker jag gå ut heller...känner helt enkelt inte för det överhuvudtaget, så varför pina sig själv??
Har äntligen fått en tub med Bepanthen så att jag kan smörja tatueringen med...hade Helosan förut men den funkade inge bra...tyckte i varje fall jag.
Skulle egentligen skriva om något annat men hjärnan orkade inte med att genomgå den processen just ikväll, tänkte skriva lite om min barndom...men det får bli en annan gång...när jag kan koppla bort känslorna bättre, när de inte ligger på ytan som de gör just nu.
Vill inte falla...är så rädd för att jag inte ska orka ta mig upp igen, just nu är det väl tyvärr så att det är jag som räknas som den starka...jag ska klara av allt, ibland känner jag mig ensam i ALLT.
29 mars ska jag träffa min samtalskontakt igen, kanske får jag min diagnos då...hoppas, kan man ju alltid...tror att med hjälp av den så kan jag få det bättre, kanske kan jag ÄNTLIGEN få en fungerande vardag.
Undrar hur det kommer att bli??
Få en fungerande vardag, vad är det för något?? det är inget som jag någonsin haft...har haft en slags fungerande vardag innan vi flyttade söderut men sedan dess, har inte mycket fungerat i mitt liv...tur man är på hemmaplan igen.
Slipper en massa skitsnack, det var faktiskt enda gången som de gillade mig...min s.k. ingifta släktingar...enda gångerna som jag fick kontakt med dem, vilket sätt att få kontakt då??
Det visar ju bara hur fel i huvudet det var på dem, de gottar sig åt andras olycka och sprider den vida omkring och lägger till en massa själva...fast det fungerade bara så länge jag snackade om nån de INTE tyckte om.
Visst är det väl synd att min man var tvungen att välja mellan mig och sin mamma, men samtidigt gav de ju inte honom något annat val heller så och så trodde de i sin enfald att han skulle välja dem...vilket han inte gjorde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar