Lite ditt & datt

Idag har mest varit runt på en massa bloggar och läst, detta har väckt gamla minnen till liv som jag trodde att jag glömt eller i varje fall förträngt väldigt djupt...men nu ligger de öppe vid ytan, så man kanske skulle ta tillfället i akt och skriva ner lite av dem då...när de ändå fått spelrum i min överbelastade hjärna.

Jag har varit mobbad under hela grundskolan...9 år blev det där, sedan började jag gymnasiet och där blev jag också mobbad, så fick jag mitt 1:a jobb och blev mobbad där...gick på KomVux och blev mobbad där för att jag var snabb att lära mig datorn.

I grundskolan var jag mobbad för att jag är/var överviktig en massa glopord har man fått ropat efter sig men här kommer en del av dem: fetto, elefant, dubbel-elefant, fetfia, tjockis, svullo osv och det räckte inte förståss utan jag blev inknuffad i väggar och slagen och taffsad på.

En del klampade i trapporna som för att härma hur det lät när jag gick upp för dem och ibland spottade folk på mig eller försökte i varje fall.

I gymnasiet var det sällan några glopord utan där var det mera frågan om total utfrysning av alla.

Min mobbning började med att min första lärare skickade hem mig nästan varje dag så att jag skulle byta kläder, hon tyckte att jag inte hade nog fina kläder jämnfört med rikemans ungarna som man gick tillsammans med.

Fick glasögon i 7:an så då blev det en ny grej att mobba mig för...i högstadiet när det var Lucia så skulle vi i klassen rösta om vem som skulle bli Lucia, själv klart så ville min plågoande att mitt namn skulle stå på tavlan bland de andra nominerade, ingen röstade på mig självklart.

Själv klart protesterade jag högt att jag ville inte ha mitt namn på tavlan då jag redan visste att ingen skulle rösta på mig, men läraren skrev upp det ändå...fattar idag inte varför.

Att vara vuxen och vara mobbad av andra vuxna...jaaa, det trodde jag inte ens fanns men det fick jag snabbt erfara att jag hade fel om, första dagen på jobbet och jag fick träffa henne som jag skulle jobba med...jaaa, hon hälsade inte ens bara tittade på mig med avsky i blicken...blev ej kvar där länge.

Sedan har det vart så hela mitt liv, faktiskt det enda stället som jag inte varit mobbad på har varit på Folkhögskolan.

Idag är jag alltid rädd när jag ska på något nytt ställe, ska jag bli mobbad där eller ska jag bli utfryst där?

Jag har svårt för att få vänner, har svårt att lita på andra...vet egentligen inte hur man ska vara tillsammans med andra, har i så många år försökt köpa mig vänner...men det har alltid slutat med att de bara umgåtts med mig då de själva kunde vinna på det.

Visst finns det undantag ifrån den regeln också och det är de vännerna som jag har idag men det är som sagt var svårt för mig att hitta nya vänner...varje gång när jag ska börja på något nytt så försöker hitta någon att kunna umgås med, men det är sällan som jag lyckas med det.

Många gånger är det för att jag inte är någon party person eller någon som super skallen av sig varje helg.

Idag dricker jag inte alkohol ett val som jag gjorde då jag blev medlem i min kyrka hade i och för sig inte druckit någon alkohol på väldigt länge före det heller...har aldrig varit intresserad av det helt enkelt.

Vet ju vad alkoholen kan ställa till med...har ju levat med en alkoholiserad pappa och har pga det också blivit ett offer för sexuella övergrepp av min pappas suparkompisar.