Lite ditt & datt

Idag har mest varit runt på en massa bloggar och läst, detta har väckt gamla minnen till liv som jag trodde att jag glömt eller i varje fall förträngt väldigt djupt...men nu ligger de öppe vid ytan, så man kanske skulle ta tillfället i akt och skriva ner lite av dem då...när de ändå fått spelrum i min överbelastade hjärna.

Jag har varit mobbad under hela grundskolan...9 år blev det där, sedan började jag gymnasiet och där blev jag också mobbad, så fick jag mitt 1:a jobb och blev mobbad där...gick på KomVux och blev mobbad där för att jag var snabb att lära mig datorn.

I grundskolan var jag mobbad för att jag är/var överviktig en massa glopord har man fått ropat efter sig men här kommer en del av dem: fetto, elefant, dubbel-elefant, fetfia, tjockis, svullo osv och det räckte inte förståss utan jag blev inknuffad i väggar och slagen och taffsad på.

En del klampade i trapporna som för att härma hur det lät när jag gick upp för dem och ibland spottade folk på mig eller försökte i varje fall.

I gymnasiet var det sällan några glopord utan där var det mera frågan om total utfrysning av alla.

Min mobbning började med att min första lärare skickade hem mig nästan varje dag så att jag skulle byta kläder, hon tyckte att jag inte hade nog fina kläder jämnfört med rikemans ungarna som man gick tillsammans med.

Fick glasögon i 7:an så då blev det en ny grej att mobba mig för...i högstadiet när det var Lucia så skulle vi i klassen rösta om vem som skulle bli Lucia, själv klart så ville min plågoande att mitt namn skulle stå på tavlan bland de andra nominerade, ingen röstade på mig självklart.

Själv klart protesterade jag högt att jag ville inte ha mitt namn på tavlan då jag redan visste att ingen skulle rösta på mig, men läraren skrev upp det ändå...fattar idag inte varför.

Att vara vuxen och vara mobbad av andra vuxna...jaaa, det trodde jag inte ens fanns men det fick jag snabbt erfara att jag hade fel om, första dagen på jobbet och jag fick träffa henne som jag skulle jobba med...jaaa, hon hälsade inte ens bara tittade på mig med avsky i blicken...blev ej kvar där länge.

Sedan har det vart så hela mitt liv, faktiskt det enda stället som jag inte varit mobbad på har varit på Folkhögskolan.

Idag är jag alltid rädd när jag ska på något nytt ställe, ska jag bli mobbad där eller ska jag bli utfryst där?

Jag har svårt för att få vänner, har svårt att lita på andra...vet egentligen inte hur man ska vara tillsammans med andra, har i så många år försökt köpa mig vänner...men det har alltid slutat med att de bara umgåtts med mig då de själva kunde vinna på det.

Visst finns det undantag ifrån den regeln också och det är de vännerna som jag har idag men det är som sagt var svårt för mig att hitta nya vänner...varje gång när jag ska börja på något nytt så försöker hitta någon att kunna umgås med, men det är sällan som jag lyckas med det.

Många gånger är det för att jag inte är någon party person eller någon som super skallen av sig varje helg.

Idag dricker jag inte alkohol ett val som jag gjorde då jag blev medlem i min kyrka hade i och för sig inte druckit någon alkohol på väldigt länge före det heller...har aldrig varit intresserad av det helt enkelt.

Vet ju vad alkoholen kan ställa till med...har ju levat med en alkoholiserad pappa och har pga det också blivit ett offer för sexuella övergrepp av min pappas suparkompisar.

Tjabba, Tjena, Hallå

Tänkte jag skulle skriva lite nu när jag är ensam hemma så jag slipper bli störd av nån fråga och sedan tappar jag helt bort tråden totalt.

Har hamnat i en period där jag tänker för mycket och det är inte bra...it takes a fool to remain sane.

Trött!! sover hur dåligt som helst, typ ingen ordning på nått längre...men det ska väl bli ändring på det sedan eller man kan ju alltid hoppas på det bästa i varje fall.

Det har snöat idag...vet inte hur mycket men, gubben min sa tidigare att det snöade, själv har jag inte varit utanför dörren idag och inte tänker jag gå ut heller...känner helt enkelt inte för det överhuvudtaget, så varför pina sig själv??

Har äntligen fått en tub med Bepanthen så att jag kan smörja tatueringen med...hade Helosan förut men den funkade inge bra...tyckte i varje fall jag.

Skulle egentligen skriva om något annat men hjärnan orkade inte med att genomgå den processen just ikväll, tänkte skriva lite om min barndom...men det får bli en annan gång...när jag kan koppla bort känslorna bättre, när de inte ligger på ytan som de gör just nu.

Vill inte falla...är så rädd för att jag inte ska orka ta mig upp igen, just nu är det väl tyvärr så att det är jag som räknas som den starka...jag ska klara av allt, ibland känner jag mig ensam i ALLT.

29 mars ska jag träffa min samtalskontakt igen, kanske får jag min diagnos då...hoppas, kan man ju alltid...tror att med hjälp av den så kan jag få det bättre, kanske kan jag ÄNTLIGEN få en fungerande vardag.

Undrar hur det kommer att bli??

Få en fungerande vardag, vad är det för något?? det är inget som jag någonsin haft...har haft en slags fungerande vardag innan vi flyttade söderut men sedan dess, har inte mycket fungerat i mitt liv...tur man är på hemmaplan igen.

Slipper en massa skitsnack, det var faktiskt enda gången som de gillade mig...min s.k. ingifta släktingar...enda gångerna som jag fick kontakt med dem, vilket sätt att få kontakt då??

Det visar ju bara hur fel i huvudet det var på dem, de gottar sig åt andras olycka och sprider den vida omkring och lägger till en massa själva...fast det fungerade bara så länge jag snackade om nån de INTE tyckte om.

Visst är det väl synd att min man var tvungen att välja mellan mig och sin mamma, men samtidigt gav de ju inte honom något annat val heller så och så trodde de i sin enfald att han skulle välja dem...vilket han inte gjorde.

15 mars

Jooo, var och taggade mig den 15 mars, det varit lite skrivit på min blogg märker jag...måste ta mig i kragen helt enkelt, måste bli bättre på att skriva.

Två bilder på min tatuering...lade jag upp idag...så då har jag i varje fall gjort något på min blogg.