Vad gör man??

Vad gör man när livet känns övermäktigt????

När man känner att nu, NU orkar jag inte länge till...när man känner att denna eviga kamp på nått sätt känns helt...ja, det spelar ingen roll om jag gör si eller så...det blir inte bättre av det ändå.

Mitt största fel är att jag ALLTID låtsas vara glad utåt fastän jag skulle gråta hejdlöst inombords...har byggt upp en fasad, en mur som många inte får se bakom...allt för att slippa bli sårad, men sårad blir jag ändå och det sätter sig så djupt, så djupt...ibland känns det som om jag skulle drunkna men på något konstigt sätt så finns livsviljan där någonstans, vilket förvånar mig varje gång, för den känns som bort blåst...när man faller.

Ibland märker man inte att det är på väg förrän man redan fallit ett bra tag och det är då som det blir riktigt, riktigt jobbigt att försöka ta sig upp på fötter igen...har fallit ordentligt nu och allt pga en människa som jag inte känner och den personen känner inte mig heller, men ändå vet personen att jag är kaxig och elak.

Det har vart ren mobbning och det är bara mig som personen rackat ner på i 1 veckas tid.

I fredags pratade jag akut med min samtalskontakt på telefon och han sa att jag måste gå till en läkare och få ut medicin så på eftermiddagen/kvällen var vi till jouren och jag fick med mig hem några Lergigan 25 mg, läkaren jag träffade var helt underbar och förstående men det är väl så med kvinnliga läkare.

Min samtalskontakt sa att han skulle ringa mig men, men ännu har inget hänt på den fronten...vet inte om jag ska fara till Psykmott. eller om jag ska gå till VC för medicinen jag fick i fredags är snart slut och vad som händer när den tar slut, det vet jag inte...vill inte ens tänka på det egentligen, men det som om den tanken har fastnat i huvudet för dagarna innan jag fick medicin var hemska, fyllda med ångest och hallucinationer.

Vad gör man när det ända man vill är att ligga i fosterställning och gunga fram å tillbaka...stänga allt och alla utanför, stänga in sig i en kokong.

Har fått en ny medicin nu gäller det bara att komma ihåg att ta eländet...var till läkarn igår morse, han sa att jag var en intressant person att prata med...vad det nu ska betyda???

Han säger att jag är intelligent men tror att när folk sett mig att de genast fått nån konstig snedvriden bild av vem jag är och ansett att jag varit dum i huvudet, har i många års tid eller i ärlighetens namn hela mitt liv så länge jag kan komma ihåg så har jag känt mig dumförklarad...speciellt av lärare och vissa släktingar och framför allt släkten som jag är ingift i, tur är ju att man int har nån kontakt med de längre, de skulle må nu...om de visste allt.