Så har vi haft det där mötet och inte blev jag klokare av det och människan gillade jag inte alls...sådan där sur paragraf-ryttare som en elak socs-kärring...näää, usch hoppas man slipper träffa den där igen.
Hon var så rädd för hundar så snälla vovven som nog är räddare för hon än tvärtom, fick vi stänga in i sovrummet...stackarn, visst fattar jag att man kan vara rädd för hundar...det är jag ju själv eller rädd och rädd...jag har en viss respekt för vissa raser...men jag har faktiskt gjort något åt det...har utsatt mig för att träffa den rasen av hundar.
Men man väljer ju själv hur man vill leva sitt liv och man väljer ju själv om man vill fortsätta att vara rädd för saker men i slutänden förlorar man bara på det själv, synd bara att det inte har gått upp för alla, ska man låta räddslan för något styra hela ens liv...då blir det jobbigt.
Visst pga min OCD och Panikångest så är jag rädd för saker som att tex vara ute bland folk...men jag måste ju gå ut nån gång och då gör jag det då jag har en bra dag.
Vad skulle den där typen hit å göra egentligen, hon sa innan hon gick till personliga ombudet att de kanske borde ta en träff med oss eller dem som hon sa...men hallåååå, jag satt ju faktiskt där...återigen blir man helt dumförklarad...hatar när folk pratar över huvudet på mig...bara för att jag har viss problematik betyder inte att jag helt dum i huvudet...fast nu börjar jag att undra...vem det är som är dum i huvudet...hon eller jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar