Skallebank & ågren

Har världens huvudvärk och vi har ingen värkmedicin hemma...tror jag i varje fall och sedan finns det inte några pengar att köpa nån för heller för den delen.

Börjar få lite ågren över varför min samtalskontakt inte hör av sig med tanke på att han var sjuk då jag skulle dit i slutet på mars...nu kommer det väl att ta månader igen innan jag får komma dit igen.

Mycket ändringar på gång här hemma, vet inte var det ska sluta egentligen men det kan väl knappast bli sämre än vad det är just nu...eller man kan ju i varje fall hoppas på det.

Måste fylla i lite papper ansöka om en massa hjälpmedel för att få dagen att gå ihop, jag känner mig som ett mongo som inte ens får fingrarna ur röven och göra något...men jag orkar inte bara...blir slut av att bara tänka tanken.

Så ska man på AF i maj och träffa nån tjoppe där för nån kartläggning eller vad di kallart...inte för att jag fattar vad det ska vara bra för, kartläggning av vaddå??

Detta betyder för mig bara en ny som man måste dra sin historia för, så man får ågren av att ytterligare en person känner till sanningen om allt helvete som jag varit utsatt för.

Jag vill inte så enkelt är det, har ibland funderat på om jag inte ska skriva ner allt i ett slags kompendium och lämna över det till de som vill veta saker om mig...jag uttrycker mig bättre i skrift än i tal, så har det alltid varit.

Det tror jag inte kommer att ändras inom den närmsta framtiden.

Fick i varje fall ur mig några rader fastän det känns som om skallen ska sprängas i milijoner små bitar.