*Suck*

Fick ett brev på posten just före jul...förra årets första julklapp, en rejäl käftsmäll...blir utförsäkrad 1 april...årets första aprilskämt.

FK ljuger en rakt i ansiktet, blir jag förvånad...inte direkt.

Var till en av mina läkare för nån dag sedan, blev jag hjälpt av detta faktumet...NEJ, tyvärr inte, därför ska jag till en annan läkare om 2 dagar.

Fick hem idag hem journalanteckningarna från Ortopedkliniken.

091214
Radialisentrapment i armbåge/underarm
Exploration av n. radialis

080915
Diagnos: Scafolunär dissocoation höger

Diagnostisk artroskopi höger hand
Operation på ledkapsel med externfixation
Osteosyntes med stiftning
Gipsskena

110104
Scapholunär dissociation, var inne den dagen pga dagliga besvär...typ kronisk värk.

Får en lapp av läkaren där han skriver ner 3 saker...jag säger jag blir inte klokare av det där, läkaren säger att jag ska söka efter det på internet men att jag samtidigt ska ta allt jag läser med en nypa salt.

Dock har läkaren i min journal skrivit: diskuterar igenom ordentligt alternativen och att hans grundinställning är att man inte bör gå vidare med någon form av ingrepp utan att jag bör lära mig att leva med att jag har en dålig höger handled...och jag skulle önska förnyad kontakt kan man väl göra detta.

Kan man väl göra detta...vad är det för skitsnack, han behöver inte vara rädd...jag kommer sanna mina ord ALDRIG att ta kontakt med honom igen...den arroganta lilla skitstöveln.

Sedan har han mage att säga att mina psykiska problem sitter i min handled...ja, rent krasst kan man tolka det så...enligt vad han påstod att min psykiska hälsa gör att min handled blir sämre...jag, har haft psykiska besvär i större delen av mitt liv och ont i handleden fick jag efter ett fall i augusti 2008.

Så ska man efter att man varit sjukskriven i över 8 års tid börja jobba igen...känns inte som om jag kan tillföra någon något, ibland går jag inte ens utanför dörren...orken och lusten finns inte.

Så när nojjan sätter in, vad gör jag då?? för jag vet att den kommer så fort stressen kommer så kommer nojjan, är mitt inne i en nojjaspiral just nu...har fått för mig att jag blir förgiftad av det jag äter och dricker...vissa saker är säkra, det är helt sjukt...vet att det är stressen för det här med att jag ska börja jobba som fått detta att spinna nu.

Jag klarar helt enkelt inte av det, skrev ett mail till min samtalskontakt inte hört ett ljud, så han skiter väl i mig också...precis som alla andra gör.

Missade en tid idag också...men det är pga allt annat som strular runt, tvångstankarna å tvångshandlingarna som jag försöker hålla nere.

Vad har jag att ge någon??
Orkar ju knappt vara till kyrkan...på tal om kyrkan, det finns för och nackdelar med allt...mina tvång har nu gjort att just bönen blivit ett stort tvångsmoment i mitt liv.

Måste säga rätt ord annars måste jag börja om och be om ursäkt i 15-20 min...sedan måste jag komma ihåg alla förbjudna ord som jag inte kan använda eller rättare sagt inte får använda.

Den där elaka rösten i mitt huvud, rösten som bestämmer över mig...den kunde väl hålla käften.