Vart på samtal

Var till min samtalskontakt idag och fick svara på lite frågor och med tanke på mina svar så är sannolikenheten att jag har Vuxen ADHD ganska stor, kanske ett svar på varför jag alltid varit annorlunda.

Det är inte bara depression som är mitt problem utan jag har kanske en annan problematik också, jag skulle gå på google och läsa lite om just ADHD.

Varför jag alltid ansetts som lat i skolan och att jag fick gå om första klass för att jag inte kunde sitta still, då hette det att jag inte var skolmogen.

Ser fram emot denna utredning, i hopp om att få ett svar på vad jag har.

Funderat lite

Okej, har funderat lite på om det skulle fungera...nääääh, tror inte det, men jag kan lixom inte släppa tanken på det hela.

Men f*n

Så less jag är på dessa eviga LÖGNER och borförklaringar som missade bussar och annat skit...va, f*n så dum är vi inte att allt det där bara är lögner eller väldigt dåliga bortförklaringar.

Varför är det så svårt att säga som det är?
Varför är det så svårt att fixa det som fixas ska??
Varför är det så svårt att göra det rätta???

Är så evigt förbannad på allt och kommer den där lilla människan hit idag, tänker jag f*nemig inte säga ett ord åt den, hallåååååååååååååå, hålla på såhär i flera veckor...snart över 1 månads tid av lovande hit och lovande dit och inget händer.

Ska ALDRIG mera lita på någon som tjatar att "Ni kan lita på mig" för det har ju personen visat inte bara en gång att det går överhuvudtaget inte att lita på den där eller någon annan heller.

Framför allt ska vi ALDRIG sälja något på avbetalning mera, det är en sak som jag lärt mig den hårda vägen.

Funderar starkt på att anmäla personen för avtalsbrott, vi har varit såååååååååååååååååååååå j*vla snälla, men det är slut med det nu.

Varför kan man inte bara göra rätt för sig??? Är det såååååå svårt???

Är skitförbannad helt enkelt, detta skapar ju bara en massa problem i vårt liv, en massa onödigt tjaffs för att jag tycker att nu är det nog daltat och min man bara fortsätter och daltar.

Många tårar

Idag har det varit många tårar, har lyssnat på sånger som gör att jag bara gråter och gråter för saknaden är svår ibland.

Är besviken och så vet jag ju inte hur framtiden ska bli för någon av oss, hoppas kan man ju alltid att det ska bli bra, att allt ordnar sig på något sätt, men jag är tveksam.

Vill att allt ska ordna sig, helst med en gång men så blir det ju aldrig i varje fall inte för mig, tålamod måste man ha, visst har jag det ibland men ibland finns det inget tålamod, det är som allt annat, det tar slut.

Orken, lusten, tålamodet tryter...jag måste vara stark, för vem ska annars vara det????